jag saknar tiden då jag ALLTID var glad. vist jag skrattar oftast hela tiden men ibland skrattar jag bara för att fokl inte ska fråga varför jag inte ler eller skrattar. de känns som att jag alltid måste vara glad, att jag alltid måste vara den jag alltid har varit. de känns som att jag har en press på mig..
de jag inte vill är att må skit igen. allt som nästan hade löst sig men så vände allt igen.. och jag nu när jag börjar tänka på tider som man vill spola till baka till och när jag gör de så kom bara tårarna. vet faktiskt inte varför.. men jag vet att jag alltid har mina älskade vänner som alltid kommer finnas där för mig (hoppas jag),  jag kommer iallfall finnas där för dom!! spelar ingen roll vad de är för jag kommer finnas för er bara så ni vet!!

---

tiderna i mitt liv då jag var som lyckligast!